Vårt ursprung
Fossilfynd, arkeologiska lämningar samt genforskningen talar samstämt om att våra förfäder, hominiderna, kommer från Afrika. Vårt släkte Homo Sapiens är. 200- 300 000 år gammal. Homo Sapiens är den enda arten av Homo som fortfarande finns kvar, trots en parallell levnadshistoria med andra Homo-arter som Homo Erektus, Homo Neandertahlensis m.fl.
Våra anfäders vandring över världen
Från Afrika har våra anfäder och anmödrar rört sig över världen. DNA kan visa hur våra förfäders utvandringar fört oss till nuvarande Sverige och vårt boende uppe i norr.
Bilden (ur FTDNA) visar hur olika de manliga (haplo)-grupper vandrat över vår värld genom årtusendena. Startpunkten är DNA-ADAM i Afrika. Vår är den blåa gruppen som går upp mot Skandinavien. Det finns en motsvarande för den kvinnliga utvandringen från Afrika. Se större bild
Invandringsvågor till nuvarande Europa och Sverige.
Tusentals år bakåt i tiden har arkeologer och genetiker konstaterat tre stora rörelser.
Den första var istidsjägarna/samlarna som kom efter istidens slut för 11 000 år sedan och följde isranden från södra Europa norrut. Det allra senaste i DNA-forskningen är att det också kom en invandringsvåg från öst. De kom från nuvarande Ryssland och vandrade längs den norska isfria kusten. Resultatet blev Europas mest blandade stenåldersbefolkning. Nuvarande Sverige var isfritt för ung. 5 000 år sedan. Men flera tusen år tidigare fanns dessa istidsjägare i södra Sverige, den äldre stenåldern.
Den andra invandringen till Europa var bönderna. Vågen av stationära jordbrukare kom från Syrien till Europa för 7 – 8 000 år sedan, den yngre stenåldern.
Den tredje vågen metall/herdekulturen hade sitt ursprung från områden norr om Svarta havet och förde med sig vagnar av hjul som drogs av hästar. Den invandringen medförde ändrade sociala förhållanden, med utpräglad hierarki, ändrat gravskick och en krigarkultur. De förde också med sig metallkunskaper och det indoeuropeiska språket, för 4 000 år sedan, bronsåldern.
Neandertalare
Några kommentarer om Neandertalare eftersom de påverkar oss. De har funnits under flera hundra tusen år, kanske mer än 500 000 år. DNA-tekniken kan visa att de inte är den moderna människans förfäder. De ska mera ses som våra genetiska kusiner. Där slutar inte historien; Neandertalare och moderna människor har mötts vilket har resulterats i gemensam avkomma som själv kunnat få barn. Enligt forskarna skedde det för ung. 54 000 år sedan troligtvis i Galileen i mellersta östern. Genom årtusendena, har DNA-profilen påverkats av detta. Den moderna människan har ärvt ung. 2 % av sin DNA från Neandertalarna. Det är en effekt av att man kunnat utvinna DNA ur skellettfynd från Neandertalarna. Trots att de bedöms ha dött ut för ung. 38 000 år sedan.Forskarna tror också att de tillförde bra anlag tex. bättre immunförsvar, ljusare hy (bättre möjligheter att ta upp D-vitamin) mm. som ökade chanserna att överleva för de fåtaliga Homo Sapiens som utvandrat från Afrika.
Autosomala DNA
Det autosomala DNA-testet (som slumpmässigt utgör både vår fars och mors DNA) ) utvisar följande procentsatser när det gäller hur vi påverkats av de tre invandrarvågorna, som nämns ovan. Där visar vår test:
50% av istidsjägarna/samlarna
36% av bönderna
14% av metall/herdarna
Det här visar vilken stark koppling vår DNA har 10 - tusentals år bakåt i tiden och vilken betydelse hur våra förfäder har rört sig över kontinenten. Siffrorna kan variera från individ till individ och vilken gruppering man har på mans- resp. kvinnosidan. Vi har grupperingen I på manssidan (Y-DNA; se faderslinjen) och H på kvinnosidan (mtDNA; se moderslinjen). I vår födelse närområdet (Västerbotten/ Skellefteå) har den manliga befolkningen 43% av grupperingen I och den kvinnliga 55% H. I ett arkeologiskt fynd från Motala som dateras till 8 - 9 000 år gammal har man lyckats få fram Y-DNA med grupperingen I. Den kvinnliga befolkningen med grupperingen H har man visat att dessa följde isen när den drog sig tillbaka. För vår del via nuvarande Finland/ Bottenviken. Så det kanske inte är så förvånande att vi har så hög andel från istidsjägarna/samlarna. I Sydeuropa konstaterar testföretaget FamilyFinderDNA att andelen är klart mindre. För vår del har vi en arvsmassa som till 85 % ärvts från stenåldern.Enligt ett annat test under autosomala DNA (vårt ursprung) är våra rötter till mer än 98% från Skandinavien med en dragning mot områdets sydvästra delar. Mindre än 1% är från Sydeuropa. Denna test är ifrågasatt av forskare då den är starkt schabloniserad och utgår ifrån generella tendenser. Vårt georafiska läge för faders- och moderslinjen visar att våra rötter är längre norrut (Västerbotten) och har många anor österut i nuvarande Finland och Ryssland.
De faktiska resultaten av autosomalt DNA. Här har vi hittat nya okända nära släktingar.
Enskilda personer som redovisas i Family Finder rangordnas med namn och utefter mängden DNA (-segment) som är gemensamt. Och här har helt okända nära släktingar dykt upp! Med stor respekt för våra anor och våra fäders leverne, kan vi konstatera att världen egentligen inte är så stor och okänd.
De matchningar som vi fått omfattar närmare 5000 personer (januari 2019). Det handlar om två- till sjumänningar. De flesta av dessa visar hur mycket små gemensamma DNA-segment med oss och är ointressanta för släktforskningen. Oftast ligger anorna mycket långt bakåt i tiden.
Tre personer sticker dock ut med stora DNA-segment. Den mest framträdande är en Mrs. Lindgren, boende i Bromma. Den andra är en Mr. Lundström i Skellefteå. Kopplingen är att hennes mormor och hans morfar var yngre syskon med vår farfar, Carl Johan Ludvig Carlsson (1868 – 1933) i Sikeå. Vi är med andra ord tremänningar med dessa. Deras mormors far resp. morfars far är vår farfars far Karl Jakob Johansson (1840-1920) i Risträsk, Bygdeå socken. Med stor sannolikhet kan vi nog säga att vår farfars far är en ”äkta” ana. Mrs. Lindgren redovisar en rak faderslinje från Karl Jakob ner mot slutet av 1500-talet, helt överensstämmande med vår egen släktforskning, men det garanterar inte en helt säker Y-DNA-linje eftersom det finns två kvinnliga anor i början. Ytterligare en tremänning finns. Hans släkttavla redovisar släktskap ända ner till vår gemensamma farfars farfar Johan Olofsson (1798-1868) i Risträsk. Det ger en rak faderslinje ner mot 1700-talet.
Fyrmänningar; det finns flera hundra, och alla har inte redovisat släkttavlor, vilket omöjliggör sökning av gemensamma anor bakåt. En fyrmänning från Uppsala har dock redovisat en rak faderslinje i sin släktforskning ner mot 15 -1600-talet. Den stämmer överens med vår (se www.sikaby.se/släktkrönika/Rickleå). Här finns en gemensam ana Per Andersson Kraft (1654-1740). Se vidare under faderslinjen
Men ju fler som testar sig desto större är möjligheten att fler tre-/fyrmänningar dyker upp, som kan ha en rak faderslinje mot 15-1600-talet.